Avgassystem

2016-07-10 Så har jag äntligen öppnat ännu en ny flik. Den här bilden får illustrera den första delen på det som komma skall. Flänsarna mot cylinderlocken. Bildoktorn har en kompis som ska hjälpa mig räkna lite på själva grenröret. Flänsarna är laserskurna med 2x 2mm större öppning än avgasportarna, alltså 28 x 42mm, till skillnad mot cylinderlocken…

… som är 24 x 38mm.

Mot flänsarna tänkte jag svetsa rörböjar som bankats till en fyrkant i ena änden. Rörböjarna pekar sedan…

… åt ena eller andra (eller kanske tredje, eller tom fjärde..) hållet för att sedan ansluta mot…

… någon form av rör (grenrör) från vilket röken sedan leds bort genom ett rör via ljuddämpare. Som ni ser är det endast åtta pipor i bild. Det skall tillverkas två lika grenrör förutom att de är spegelvända. De två avgasrören följer alltså varandra parallellt nedåt någonstans kring cylindrarna 8 – 9. Varför nu detta? Varför inte följa min pojkdröm och ha sexton avgasslangar ut från motorns högra sida?… Jo, av rent praktiska själ. Nästa år fyller jag sextio… de djävla åren går, även om jag inte vill. Om sisådär två blink och en nysning är jag åttio. Jag tror inte jag uppskattar att ligga på golvet och sträcka armarna uppåt under avgasslangarna för att kunna meka med alla detaljer på motorns högra sida. Det blir grenrör och motorhuv. Basta! . . Ni får gärna ha synpunkter på detta med grenrör tills… en annan gång!

2016-09-16 Nu när jag ändå har en massa bröte framdraget, är det lika bra att hoppa över till fäste för avgasrör. Det blir alltså avslutningen av kommande grenrör.. Min tanke är att om man slår någon del av avgassystemet i backen, så ska en del av kraften hamna i detta fäste istället för enkom i topplocken.

Okey… Here we go again! 2mm plåt.

Efter en stund har jag fått fram de här bitarna… som bockas i frässkruvstycket…

… till att se ut så här.

Jag fäster ihop dem med brickor för att få en spalt, alltså ”klämlängd”.

Dessa bitar skall alltså bli ett klämfäste för två Ø63mm rör.

Riggat för svetsning…

… och svetsning klar.

Efter klyvning, slipning och blästring ser det ut så här…

… och mot ett avgasrör så här.

Dags att fixa själva infästningsprofilen.

Med förtjusning kapar jag bitar ur profilrör. Dessa bitar kommer från en skrotlåda och hamnade på mitt picup-flak.

En bit på väg. Men det tarvas…

… klotsar som distans vid skruvhålen.

På plats efter svetsning, slipning och blästring ser det ut så här.

Nu till ett rörfäste för oljerör in i Förtryckspumpen. Det sitter på fästet till avgasrören, så det får hamna i denna mapp.

Två bitar läggs samman och borras i skarven med Ø22.

Sedan borrning och försänkning. Den uppmärksamme ser att det är något konstigt med detta hål. Det sitter inte i centrum. Det beror på att jag gjorde fel, men löste det genom att fräsa om hålet.

Det är inte många som förstår hur lång tid det tar att göra en sån här klämgrej. Kapa, borra, grada, försänka, borra, grada, slipa rundning, slipa alla kanter, gänga och sedan fräsa en liiiten styrklack mellen bitarna så att den verkligen klämmer. Den syns i skarven, längst till höger.

Det finns fortfarande ett fäste att klämma ur det här profilröret

Efter kapning, slipning, svetsning, slipning, gradning och blästring… ser det ut så här.

Kameran har fått färgfnatt. Det ser ut som att det kanske kan vara mässing eller nå´t, men det är koppar.

Av detta ska det bli en liten kylarpryl. Vänta får ni se… Kopparplattstång 40 x 6mm, får en liten fas på några av kanterna för att inte se så klumpig ut. Någon som ser att det sitter ett skruvstycke i ett skruvstycke?

Jag svarvar runda distanser av rostfria muttrar. Detta för att jag vill ha en gänga för att lättare kunna putsa och polera detaljen i framtiden. Den skruv som håller ihop kylpaketet är en dimension mindre och således bara passerar genom distansen.

Distanser och kylflänsar. Mer kommer – en annan dag.

2016-09-23 Full produktion. Här borras hålen i fräsmaskinen för rätt c/c avstånd. (c/c betyder centrum – centrum)

Kylaren hopskruvad för första gången.

Här har jag svetsat fästet för oljeröret till förtryckspumpen. Ni ser också att jag ritat dit ett par kaplinjer.

De här grejorna riktas upp och…

… svetsas.

Slipning och blästring.

Provmontage.

Mer svetsning.

Över till kopparbitarna som slipas med 280 papper…

… samt poleras mot lumpskiva och vax.

Min kamera fixar inte när det blänker…

… så det framgår inte att det är blank koppar.

Lite metallspackel för ett gjutet utseende

Rörfästet jag gjorde förra gången har fått värmebeständig färg från Biltema som här bakas i ugnen. Försök göra det, ni som har en kvinna i huset.. Jag tvivlar.

Första provmontage.

Jag behöll svetsen för jag tänkte att det skulle se ut som en slarvigt svetsad gassvetssträng från -34, men det blev inte bra så den ska slipas bort och lackas om.

Rören som sitter där är bara för illustration, och är inte de som ska sitta där sedan.

Lite coolt blev det med en cooler för att inte få in avgasvärme i konsolen. Men nu ska jag pilla med annat, så om avgassystemet får vi se mer av … en annan dag.

2016-11-11 Konsekvensen av att bygga utan ritning och påslagen hjärna… Fästet för avgasrören sitter för lågt. Med böjar under fästet är rören väldigt nära marken… Surt. Gör om – gör rätt!

2016-12-09 Så var det dags… för det sista större svetsjobbet innan motorn är klar för att rivas och målas… grenrören.

Så djävla trångt. Inte trångt för endast rören, utan trångt för avgasbandage och cirkulerande luft som kyler av så inte bensinen kokar i karburatorerna eller färgen bränns till kol.

Det måste tillverkas en massa (18 st) distansringar…

… eftersom det är gemensam skruv som håller grenrör samt insugsrör ”halvt i halvt”. Som jag sagt förut… Av alla timmar jag byggt på motorn, så har de flesta timmar varit i svarven eller slipskåpet.

För att få anslutningsröret att passa mot avgasflänsen, måste den bankas fyrkantig…

… innan svetsning.

Här ses själva huvudröret Ø63mm…

… och här en del av anslutningspiporna. Alla böjar kommer från SIMONZ. Svensktillverkade av Ray Metallfabrik. Bra material och attans fin passform. Rekommenderas om ni ska tillverka avgassystem. Och tack och lov är böjarna inte aluminiserade.

Det är som sagt trångt. Den här värmeslananslutningen måste tas bort och sättas någon annan stans.

Här tillverkar jag en svetsfixtur för att…

… få alla anslutningspipor med samma delning. Det ser snyggare ut tycker jag.

Här märker jag ut för håltagning i huvudröret…

… och här har jag börjat punkta.

Det är alltid en fördel att ha en ordentlig fixtur när man ska svetsa.

Längre tillbaka i livet var jag en djäkel på att svetsa. Nu har åldern börjat stjäla synskärpan för mig, så jag ser inte längre smältan så bra som på den tiden när jag arbetade som svetslärare. Men fågelskiten i detta fall kommer sig även av att huvudröret är aluminiserat. På utsidan kunde jag slipa bort detta, men inte på insidan. Detta fräser till och förstör smältan hela tiden. Men röret ska lindas med avgasbandage, så det kommer inte att synas.

Många bitar som ska passa mot varandra…

… så det är en bedömningssport… kapa här eller kapa där… eller både här och där.

Eftersom det är så trångt vid motorn så hämtade jag två topplock från vinden och skruvade fast på en U-balk.

På så sätt blir det möjligt att stå vid bänken och pilla.

Så avslutningsvis så kan jag konstatera att jag har gjort 2 pipor, och alltså har 14 st kvar. Men det reder sig nog… en annan dag.

2016-12-16 För att få till tillräckligt tvära böjar på vissa pipor blir det till att kapa och svetsa en hel del.

Och ibland är det så trångt att skruvarna inte får plats. Då behövs ett visst mått av våld. Lägg märke till att det inte är svetsat på den trånga sidan än.

Det är för att jag bankar in sidan på röret…

… så att skruven får plats. Sedan svetsar jag klart.

Ibland måste det tillverkas en specialare för att få runt röken i kröken.

Tre pipor klara, tretton kvar.

Fem pipor klara, elva kvar.

Det gör sig inte självt… Det är en del pillande.

Snart så…

… Yeah! Åtta pipor klara. Hälften gjort!

Det är så trångt på motorn att jag fått plocka bort en massa grejor… Bränslerör, Karburatorer, Luftburk mm mm. Då kom bakslaget!! Topparna sitter inte i linje. Volvo har inte satsat på att det var viktigt att ytorna för grenrören skulle sitta exakt. Faan, också!

Jag löser det genom att kapa grenröret på mitten och sätta en skarvfläns.

Här är det full produktion av dem.

Hörnen rundade… men visst är de fula…!

Genom att göra en infräsning fick de helt plötsligt mer liv. Ögat njuter också, men i det här fallet sämre funktion. Packningen jag tänkte använda funkar troligen inte när kontaktytan blivit så liten. Måste fixa något annat…. En annan dag.

2016-12-22 Det ”andra” jag fixade för att få det tätt var en operation i svarven med hjälp av fyrbackschuken. Genom att svarva ett spår 2,5mm djupt, kan jag klämma någon typ av packning där. I bild är delarna också slipade.

Sålunda och emedan… trist nog kapade jag grenröret i två delar…

… och svetsade mitt skarvförband. Men i framtiden tror jag ändå att det är bästa lösningen. Då kan jag ha möjlighet att få bort spänningar i systemet

Dags att börja på andra halvan.

Här är anslutning nr 9 klar…

… men dessförinnan var det en hel del mätande för att komma rätt.

Attans gött att ha fixturen sedan föregående rör.

Jag kom fel i rotationen av huvudröret, så det blev små kanter inne vid ”påfarterna”. Löste detta genom att fästa en fil i tigersågen.

En hel del mixtrande för att få hyffsade radier mellan olika rördelar.

Här syns föregående efter svetsning, slipning och blästring.

10 pipor klara… Nu är det 6 kvar.

Det är coolt med böjarna som ansluter mot huvudröret som motorvägsavfarter. Helst skulle jag ha velat att alla 16 pipor gick in i samma riktning och inte spegelvänt som det är nu. Men då hade jag varit tvungen att dra ner de två bakre blockens huvudrör intill torpedväggen, och dessutom fått de två huvudrören av olika längd med tillhörande problem att få dit ljuddämpare, så tyvärr… det fick bli så här.

Stack emellan med att testa en grej jag har grönnat på i sömnen… Jag skall linda avgasbandage kring grenrören. Detta till trots att det effektmässigt vore bättre utan. Jag vill dock få bort så mycket värme som möjligt från karburatorerna så jag inte får ånglås när jag glidit fram på Rivieran. Men detta är svårt…

… fördjävvla svårt! Jag har testat en attans massa varianter för att ta mig förbi stickrören utan att jag ska behöva linda kors och tvärs.

Jag ska sova vidare på saken. En lösning är att ta kortremsor som skruvas med plåtskruv mot huvudröret. Sedan täcker man ändarna och plåtskruvarna med den remsa som lindas på stickröret. Som sagt… sova vidare…

Den här har jag och bankar böjarna fyrkantiga kring för anslutning mot de fyrkantiga hålen i topparna. Jag har ägt den sedan pappa dog 1975, men aldrig tittat ordentligt på den. För första gången kan jag konstatera att den är handsmidd och riktigt, riktigt gammal – riktigt gammal…! Säkert sedan förr-förra seklet… Coolt!

12 pipor klara… Nu är det 4 kvar.

Meningslöst att städa mitt i ett delprojekt. Ni ser allt skrot i slipskåpet och slipdammlagret på golvet. Betänk att pallbockarna har fötter som inte syns.

Here we go again… Av dessa bitar bildas…

… en sån här. Detta är till avgasportar 10-11

Detta innebär att 14 pipor är klara och det återstår endast 2. Men det blir…en annan dag.

2017-01-05 Jaha-ja, nytt år… Efter svetsning av återstående pipor inleddes det med bilder på några skarvflänsar tillverkade av ämnesrörsbitar från vinden.

Jag tänkte prova om det funkar utan packning. Endast en ”upphöjning” och ”nersänkning” (ansats) i motstående bitar, sk labyrinttätning.

Här har jag riggat för att punkta dem mot grenrören.

Från andra flänsen ska det gå rör ner till första ljuddämparen. Den dämparen skall sitta fast och följa med motorn. Här är det första av de två rören.

Och här kan vi se hur jag tänkt mig att de två ljuddämparna skall sitta. De skall alltså följa motorn. De andra dämparna följer chassit.

Efter en del mixtrande har jag de första rören. Men de måste sitta fast också.

Det började med några järnbitar. Den böjda hittade jag på vinden. Det är kvarlevor sedan 80-talet, då jag lagade hörn på flis-kontainrar där hörnen spruckit efter att de placerats på ojämnt underlag i skogen. Rundade hörn fördelade belastningen bättre än kantiga.

För att lättare kunna justera vid montage, så blir det en skruvad skarv på fästet, alltså…

… så här.

Här ser vi fästet till fästet till rören.

Och på plats.

Kontentan blev att detta rörfäste numera hamnar i skrotlådan – eller på vinden.

På vinden låg också den här profilbiten. Den är överbliven från ett kärrbygge 1994. Nu får den göra tjänst…

… i den sista större svetsade biten som är kvar på motorn – alltså bakre ljuddämparfäste.

För att inte sprida värmen så mycket, och få en narurlig övergång mellan värmebeständig avgasfärg och motorns billack har jag …

… gjort en skarv.

Dessutom ett par hål för att få luftgenomströmning för att få bort värme.

Ni som bytt avgassystem på gamla bilar, vet hur urbota superdjävligt det kan vara att få isär skarvarna när en dylik klamma dragits för hårt och stukat röret. Därför har jag av ämnesrör tillverkat…

… mellanläggsbitar som fördelar yttrycket. Detta så att framtidens mekaniker inte behöver svära lika mycket som jag gjort genom åren.

För att inte sprida så mycket värme över till fästet, så får klammorna stå på små rundkutsar.

Men då räcker längden på byglarna inte till. Därför köpte jag större byglar och smidde ihop den till ”min” diameter – alltså längre byglar.

Och här har jag fräst till klotsar som jag svetsat fast och borrat för att fästa fästet mot tråget. Borr och gängningen tar jag när jag kan vända tråget upp och ner.

Det skall lindas värmebeständig filt och isolerande avgasbandage på mina grenrör. Avgasbandaget kommer från Biltema. Jag har läst såväl fullständigt korkade som vettiga inlägg om detta på olika forum (både svenska och utrikiska), vilket föranlett att jag måste testa. Där sägs det att Biltemas band brinner, samt att man ska lägga bandaget i blöt innan man lindar för att: 1) Det ska dra ihop sig när det torkar. 2) det ska bli mer följsamt när man lindar. 3) Det ska bli mindre stickigt av glasfiberdammet på huden (och lungorna). Jag kan hittills konstatera följande:

Det är absolut ingen skillnad på flexibiliteten på bandet om det är vått eller torrt.

Det är absolut ingen skillnad på längden om det är vått eller torrt.

Däremot så kan glasfiberpartiklar sköljas ur bandet om man spolar det i vatten.

Dags att testa hur det står emot värme.

Jag eldar med en acetylen/syrgas-svets med ett värmemunstycke.

Från ljusgult/vitt ner till svart, alltså från ca 1200° – 1300°.

Jag kan konstatera följande. De självutnämda ”snackare” och ”pladdrare” som på diverse forum som tror sig veta utan att ha testat ligger väldigt långt ner på intelligensskalan för mig. Biltemas avgasbandage brinner definitivt inte. Dock ryker det en del i början. Så uttalanden som ”- Min kompis hade en bil där bandaget brann är ren lögn och förbannat skitsnack”

Min åsikt är att det inte speciellt bra klarar de utlovade 1300° kortvarigt, men däremot 800° kontinuerligt ser jag inte skall vara några problem.

Där jag värmde mot maxtemperatur blev bandet sprött och gick lätt sönder, men i övrigt är bandet helt fräscht förutom att färgen bränts bort. Jag kommer definitivt att använda Biltemas avgasbandage på Söderström Herkules 1934s avgassystem. Dock kan det bli så att jag sprayar på värmebeständig färg när och om det vitnat. Medelavgastemperaturen kommer troligen att ligga i häraden 500 – 550°.

Jaha ja! Nu är det sista stora klart och färdigsvetsat. Detta innebär att jag kan börja städa.

Summerade tiden till 11.240 timmar!! Men nu är det klart, förutom lite småskit… några fästen här… en rörbit där… Mer om detta… en annan dag.

2017-03-10 Så har det blivit dags att klä på grenrören överrocken. När jag skriver detta är jobbet redan klart. Jag önskar jag visste då vad jag vet nu.

För jobbet ämnar jag bruka en värmebeständig filt Isotherm 800, samt Biltema avgasbandage.

Dessutom ett lager aluminium som jag tar från matförvaringsburkar. Dessa är 0,10 – 0,12mm tjocka och för att få ut dem ordentligt…

… körde jag dem lite lätt i lufthammaren.

Redan när jag började – med det lättaste röret – insåg jag att detta kommer bli svårt.

Jag gjorde här ett mellanstick för att testa en grej. Jag borstade skarvarna med en liten stålborste (nej, det är inte en tandborste) och sprayade med ”hot paint”. Tanken var att det inte skulle synas några skarvar. Men jag skiter i detta moment, det blev inte bra.

För att få filten på plats fick jag sträcka och dra, vrida och dra, klämma och dra. Aluminiumplåten klämde jag med händerna…

… tills svetten rann i pannan på mig.

Detta jobb är nog det absolut besvärligaste jag gjort på motorbygget. Eftersom jag inte kunde använda gummivantar (de håller inte när man sträcker) så blev det inte av att jag blötte, eller rättare sagt sköljde banden innan montage. GÖR DET! Så här tre dagar efter montaget var avslutat sticker det fortfarande på hela kroppen efter de glasfiberpartiklar som bandet består av. Även efter att ha tvättats i maskin 1 tim 20 min är kläderna ändå fulla av stickande partiklar. Jag är glad att jag jobbade med gasmask och korsdrag under den vecka jobbet pågick. Det underlättar om man lindar ett antal varv löst av bandet, så man slipper trä rullen hela tiden.

För att låsa ändarna på alla de lager jag lindat så testade jag lite olika grejs. Här böjd stoppnål. Jag bankade najtråden så den gick in i ögat och sydde. Det gick sisådär. Många nålar gick sönder.

Eftersom jag lindar 3 lager bandage, förutom filt och plåt så testade jag att låsa underliggande lager med rostfria klammer. Det funkade bra.

Men enklast var det ju att först klämma dit en klutt med limpistolen, sedan en klamma. Tanken jag hade var att limkluttarna skulle smälta och dunsta av värmen när man startade motorn. Men detta skulle då inte göra något, eftersom överliggande lager då skulle hålla ihop hela klabbet. Detta skulle senare visa sig vara ett misstag!!

Jobba på, hej å hå.

Ser ju ganska hyfsat ut.

Filt.

Plåt.

Svårt som satan att få det snyggt vid alla anslutningsrör. Ni kan ju också gissa hur många timmar detta tagit i anspråk. I snitt 18 varv bandage per stickrör, gånger 16, gånger 3 lager = 864 varv. Sedan tillkommer matarrördelarna. Summa summarum… över tusen lindade varv. Nu kom besvikelse nummer 1: Jag hade inte koll på hur det såg ut på undersidan. Det blev inte automatiskt som på ovansidan. Bitvis ser det för djävligt ut…

Besvikelse nummer 2: När jag tillverkade rören bankade jag plåten så att man skulle komma åt muttern där det är som mest trångt. Jag missade i tanken (dömhövve!) att den muttern också skall hålla insugsröret. Detta innebär att jag får montera – om det över huvud taget går – insugs och grenrör med topparna ståendes upprätt i skruvstycket. Detta är en djävla stor miss av mig att jag inte tänkte på det. Men en tröst är att jag nu har en skarv mellan grenrörsdelarna, så grenröret kan delas per topplock och alltså sitta kvar på respektive topplock.

Besvikelse nummer 3: Alldeles för sent gjorde jag en test hur smältlimmet beter sig. Limmade en liten klutt mellan en filtbit och en bandagebit och eldade på med gasolen. Det började brinna. Det brann och brann och brann…

… och brann och brann och brann och och brann och brann… sedan slocknade det. Med tanke på hur många limstavar jag använt så känns det väl sisådär. Brännbart smältlim under förgasarna. Serka kom med tipset att försöka elda bort med varmluftspistolen, men det gick alldeles för dåligt. Det hände ingenting. Så jag får hålla koll när motorn startas tills allt dunstat och vaporiserats (betyder förångats) men … det blir en annan dag.

2017-03-17 Mitt idiotiska misstag jag beskrev tidigare… Som ni ser måste jag först lyfta grenröret, det visste jag. Men nyckeln att skruva med får inte plats mellen gren- och insugsröret. Planen är att fräsa ner tjockleken på insugsrörets fläns samt ta bort förstyvningsfjädern på densamma som sitter och blänker i bild. Detta innebär då också att den lilla brickan/rörstumpen (syns bara i bild om man vet att den sitter där) som jag svetsat mot avgasflänsen för att få rätt tjocklek på den, måste slipas bort. Kolla bild 52. Om jag lyckas… får vi kanske se en annan gång.

2017-04-07 Här borrar och gängar jag M8 i grenrörsfänsar mot topplocken. Där kan jag endera mäta avgastemperatur eller ta ut avgaser och lukta på Hc mm.

Induf är generalagent för Rust-Oleum – Återförsäljare Hansen Racing. Där har jag fått tag på avgasfärg som tål upp till 750°C.

Först trodde jag det var något fel, men med en borrmaskin och omrörare blev det bättre efter 10 min. Efter de tester jag hittills gjort ser detta riktigt lovande ut.

För att kunna fylla färg i piporna tog jag en tratt med slang, satte ett gummipackningförsett lock i pipänden och började hälla. Det var svårt och blev söligt.

Men värre skulle det bli. Sicket kladd. Med pannlampa försökte jag titta in i grenrören för att se var och hur mycket jag hällde i, men det svarta sög åt sig ljuset, så det var svårt att se. Kontentan… det rann över stup i kvarten. Men, nu är det gjort… Återstår att slipa flänsbrickor… en annan dag.