SLUTMONTAGE DEL 4

2017-12-23 Och så blev det en… annan dag helt plötsligt. Och trots en del tid med mitt barnbarn, så har jag pillat lite i verkstan. Mitt problem med att det är trångt att skruva grenrören på vissa ställen löser jag med fyra åtgärder. I bild ser ni en liten bananformad ring som sitter svetsad på plåten som är avgasflänsen. Den kapar jag bort, så det är bara plåtbitens tjocklek kvar. Ringen svetsades dit för att det skulle bli samma höjd som på insugsröret eftersom de är skruvade med gemensam skruv.

Eftersom insugsröret (eller, vi kan säga plenumet) då blev för högt, hamnade det i fräsmaskinen för att få samma tjocklek som avgasflänsen.

Pinnskruvarna är över lag kortade. Såklart att jag ska stå och svarva skruvar ända in i kaklet… De skruvar där det är som mest trångt är extra korta. Generellt sett så använder jag kupolmuttrar även till mina insugs-avgasrörsdelar, men där det är som mest trångt har jag fått ta vanliga U6S muttrar.

Kupolmuttrarna jag har är nyckelvidd 14. Där det är som mest trångt ska det sitta ”vanliga” muttrar med N= ½” alltså 12,7mm. För att kunna dra fast på vissa ställen har det fått slipas på en U-nyckel. Men innan de skruvas dit är det dags för lite annat.

Lite annat… är tex tvättning. Jag kör med samma metod som motorblocken… Alltså, först avfettningsmedel och borstar, sedan sköljer jag av med bromsrengöring. Då slipper jag rost på gjutjärnet.

Visst ser den här ventilen ren och fin ut.

Men den tillsammans med sina systrar och bröder skall få passera ett bad med bromsrengöring och skrubbning.

Efter att ha tvättat av alla 32 ventiler kan jag konstatera att det fanns en hel del karborundumkorn från ventilslippastan i botten på tvättbaljan. Dessa slipkorn vill man verkligen inte ha i ventilstyrningarna.

Packade ventiler i Gladpac. Pelle är inte packad, dock glad att ventilerna är det.

Lite Glyptalfärg invändigt förgyller alltid känslan av ”nytt”. Lite pilligt, men värt arbetet.

Slutmontage av topplock, eller cylinderlock som Volvo valt att kalla dem. Här knackar jag fast ringarna som styr insugsröret. Med topplocket i skruvstycket monterar jag såväl ventilgrejs som grenrör.

Efter att ha slagit sönder en ventilskafttätning började jag tillverka ett verktyg för detta. Tog en skruv som utgångsmaterial.

En hylsnyckelhylsa är alltså inget bra verktyg att montera tätningarna med. Detta blev bättre.

Dessutom tillverkade jag en styrdorn som sitter i ventilstyrningen för att direkt kunna knacka fast tätningarna i rätt vinkel. Perfekt!

Här har jag börjat montera ventiler i det första, alltså främre locket.

Innan första cylinderlocket monterades, fixade jag fast matarrör för kylvatten…

… samt lite mer grejs.

Rätt eller fel…? Grafitfettet jag strukit på kamaxelnockarna har blivit bortspolat under körningen med elmotorn i sommar. Bestämde mig för att klägga på Omega 77 på lyftarna. Det fettet har ju en dokumenterad förmåga att klistra sig fast på järn och motståt extremt tryck, så… Om det var ett dåligt eller bra beslut återstår att se. Kolla om Omegas produkter på Tekniksidan. Där kan man se en kul film om fettets förmåga att klibba fast.

Istället för de gummitätningar som används mot originalets vattenpump, brukar jag istället motorsilikon. Metallringarna ska förhindra att överskott hamnar i kanalerna. LocTite 5910 såklart. En del använder Sikaflex, men det tål inte olja över tid.

Jag kan inte finna någonstans att detta skulle vara fel… Det vore ju märkligt om blockpackningarna skulle vara feltillverkade. Någon som vet något mer om detta? Troligt är det ett medvetet val eftersom kanalen mynnar ut direkt i termostathuset och därför skapar ett bättre men ej nödvändigt flöde. Alltså var det ett enkelt sätt att minska flödet.

Ett par styrpinnar för grovinriktning. Eftersom de tre bakre topparna måste träs/vinklas ner men framänden först, så blev dessa pinnar där mest använda till att styra packningen genom att de var trädda genom toppen och släpade packningen på plats. Krångligt att förstå…? Skit i det.

Koniska pinnar för finliret. Det är lätt att förstå. Det är suuupernoga att topparna hamnar exakt rätt, annars passar inte ventilkåpan.

Nu sitter första cylinderlocket på plats, och så även vattenpumpen. Många rör blir det.

Jag är supernöjd med kvaliten och utförandet på ventilfjäderleveransen från Lesjöfors. De tillverkar alltså bilmotorventilfjädrar på beställning. Materialcertifikat medföljer, samt allt förpackat i en snygg kartong. Stilpoäng! Läs mer i en flik på Tekniksidan.

Efter att ha dragit det första cylinderlocket upptäckte jag att med finstil står det ”top” på packningen. Packningen ligger naturligtvis alltså upp och ner på första blocket. Men, jag kan inte finna att den på något sätt skulle vara asymetrisk förutom plåten går ihop mellan de mittre hålen. Jag låter den därför få sitta så på det blocket.

Någon som har någon teknisk invändning mot det beslutet? Hör då av er.

Här vinklas det fjärde och sista locket ner och sätts på plats. Så gött att ha en bra lyftanordning.

Packningen styrd av sina pinnar. Locket i sig är som sagt styrd av andra pinnar.

Locket momentdraget och det är dags för konstruktören att beskåda 32 ventilfjädrar på rad…

… så nu är det jul på mer än ett sätt…

Det ligger tidningar under motorn, men jag kan konstatera… mot alla odds, så är den tät. Snart kommer heltäckningsmattan tillbaka.

Så, det var allt för denna gång. Vill passa på att önska er en riktigt God Jul!

2018-01-05 Jag vet inte vad ni gjorde på juldagen… Själv försökte jag få igång fyra tempmätare men lyckades inget vidare. Spraknya tempgivare och instrument från Volvo 940 -95 tom -98… men likafullt fick jag bara nålen att vid kokande vatten stå mitt på ”normal”. Jag har klurat ut att det sitter en spänningsstabilisator före instrumentet som jag TROR är på 10Volt. Men oavsett vilken spänning jag testar så visar mätarna som sagt för lite. Någon som vet?

Här ser man tempgivaren i block 13 – 16. Det går också att skönja urfräsningen i fyrkantjärnet där kabeln skall ligga fastklämd med en plåtbit.

Här tillverkar jag kabelstammen. Värmetålig silikonkabel samt PET-tejp.

PET-tejpen är luden som tyg och tål 150°C. I bild fäster jag kabeln mot thermostatbryggan. Det är alltså fyrkantröret som föser kylvatten via de fyra thermostaterna och sedan via ”övre kylrör” vidare mot kylaren

Här syns en ”thermostat” (stavas nuförtiden termostat) en tempgivare och urtaget för kabeln. Jag har som tidigare sagt att det blir en thermostat för varje block. Då får blocket själv bestämma hur mycket kylvatten som måste passera oavsett om blocket sitter längst bak eller fram. Detta tarvar fyra tempmätare.

Bild som visar en av tusen små detaljer. En specialfräst hållare för ena vakuumröret till förtändningen.

Svarvad skalle på rostfri skruv med anpassad längd för att täta ett hål för vakuummätare i plenumet.

Här momentdrar jag startmotorbryggan…och efter det… svänghjulet likaså.

I med olja i hålet, sen dags att stoppa ner 32 stötstänger…

… på med vipparmsbryggorna…

… och sedan ventiljustering. Som ni kanske redan lagt märke till så sitter thermostatbryggan på plats också.

En maffig syn och en fantastisk lycklig känsla. Efter alla dessa timmar… Nu står jag här… och justerar ventiler…

… och givetvis har jag för detta ändamål ett specialdesignat bladmått á la Herkules med endast de två blad som behövs.

Det blir lite speciellt när man har en 16-cylindrig motor med dubbla fördelare. Av nämnda anledning har jag fräst och stansat markering på remhjulet för respektive fördelare som sitter 45° isär. Det finns en markering A för den första och B för den andra fördelarens markering. Men när man ska justera tändningen, ser man inte om man är på den första eller andra av markeringarna när stroboskoplampan blinkar.

Så vid något tillfälle justerade jag tändningen perfekt, men på fel markering, alltså 45° fel. Så genom att måla rött för den första…

… och gult för den andra så håller jag koll på detta. I bild syns markeringen för B väldigt dåligt, men på föregående bild syns Aet bättre.

För att enkelt kunna justera ventilerna finns också en markering C (samt även en D).

Så vid det här tillfället har jag justerat hälften av ventilerna. På lappen syns referensen med bokstäver och färger beskrivet ovan.

Alla ventiler justerade. Yeah! Kan från montaget konstatera att arbetet med att fixa skruv i rätt längd och utförande aldrig tar slut. Jag står fortfarande ofta vid svarven.

Nästa moment är ventilkåpa och tändstift så motorn blir tät. En hel del jobb återstår och det närmar sig.

Motornördsporr.

Det försvinner askar, påsar och lådor vartefter ur mitt lilla, men ganska välfyllda förråd. Här tändstift och ventilkåppackningar.

Så även den här förpackningen…

… som innehåller tändkablar.

Så här blev det med tändstift, tändkablar och tändhattar av mässing.

Yeah!

Krånglade med en liten klamma för ena fördelarens vakuumslang…

… och likaså med den andra. Detaljer detaljer detaljer.

Jag tog helt sonika stativets ben till slipskåpet och drog av tre dec med vinkelslipen.

Det behöver inte längre vara så högt, nu när motorn är ”färdigbyggd”… Här har jag hängt på såväl ventilkåpa som karburatorer. Kåpan måste dock bort igen för att kunna montera alla ledningar kring karburatorerna.

Det har blivit allt mer solklart att grenrören måste byggas om. Jag hade hoppats på att kunna skriva ut nya med metall 3d-printning, men det blev för dyrt. Rostfritt… eller gjutjärn… Vad vet jag? Varför? Jo, det är så tunt gods i rören som är av svartplåt… och ska jag köra på etanol så kommer de att rosta inte bara från utsidan utan även inifrån. Och… som nu kan konstateras… de behöver sänkas och dras något lägre. Surt, men det kan bli så när man bygger utan kompletta ritningar eller har glömt att slå på hjärnan. Den färg jag fyllde rören med funkar inte. Den har spruckit i stora flagor så plåten ligger bar.

Apropå färg… Här har jag penslat insidan av luftrenarburken med rostskyddsmassa. Pilligt och kladdigt…! Den saknar lösningsmedel, så trots att det stått en kupévärmare mot den i tre dygn är den fortfarande lika rinnig som när jag strök på den. Men den kanske torkar så småningom

Jag vet inte riktigt om det var så smart drag att ta ett underredsklägg till insadan av lufturken utan lösningsmedel. Det torkar näppeligen. Här ökar jag oddsen med en värmefläkt.

Några hål finns i karburatorerna eftersom de kommer från nyare motorer än B20. Ett är vakuum till fördelare, det andra vet jag inte riktigt, men har pluggat. Invändningar på det?

Någon som kommer ihåg diskussionen om kopparörs vara eller inte? På Tekniksidan / Inslag från er läsare… Jag tänkte chansa på just de här rören eftersom jag tyckte det blev snyggt. Men, det visade sig att en massa grejs måste demonteras om man ska byta dem, så jag tänkte om.

En slang, klämmor och några banjonipplar…

… varav de senare svarvades…

… blev till mer funktionella grejor än kopparrören. Så fick det bli!

Här en stam med rostfria rör. Bränsleförsörjning samt luftrör som skall till en kran i kupén. Vadå luftrör…? Jo, jag har skrotat bort kompenseringsventilen på förgasarna och sköter detta manuellt inifrån kupén med en kran istället.

Halleluja moment….! Fler och fler detaljer kommer på plats.

Som jag nämnt så tarvar motorn nya och bättre utformade grenrör. Här är det trångt på millimetern.

Nu är det nästan klart… Yeah!

Svårt att se i bild, men här är gaslänkagemekanismen. Där fäster man vajern till gaspedalen.

Efter att ha hängt upp luftrenarburken sent inatt kan man se hur det blir.

Det återstår ett gäng med detaljer innan start, men jag jobbar på. Hur det kommer att bli… det kanske ni får se… beroende på alla bidrag och gratulationer… en annan dag…

2018-01-14 Jag ska tänka mig för både en och tre gånger innan jag använder produkter utan lösningsmedel. Jag har varit rejält kladdig när jag monterade min luftburk. Men här ser vi i alla fall att jag fått fast en hålad plåt vars uppgift är tänkt att vara ljuddämpning av insugsluften.

Hålade plåtarna på plats. Även en av ramarna som håller luftfilter.

Detaljer – detaljer… Här är fästskruven för ramen som håller luftfiltret. På skruven är ditgängad och permanentlimmad en bit rundkuts. Den är inte gängad i bott, utan skruven går fortfarande att rotera. På så sätt går ramen att skruva på plats, men skruven kan aldrig tappas bort när man står och servar Herkules på gräsmattan sommaren 2034

Och så var det med den. Men en sak fattas…

… tätningslisten. Den blev lite knölig i hörnet, men om den får sitta i kläm över tid så kanske den rättar till sig.

I det röda röret sticker det fram en skruv. Inne i röret sitter en mutter. Det innebär att skruven (som hänger ner på undersidan) aldrig kan tappas. Det är alltså den skruven som med sina tre bröder håller ihop luftburken. För att dra den muttern har jag fått svarva till en speciell hylsa som får komplettera verktygssatsen.

Nu är det inte så mycket kvar att göra, så vi kanske ska stanna upp lite och bara njuta… Det är ju ändå ett antal år och tusentals timmar, så vi måste ta en kopp och bara låta ögat vila lite i det maroonröda… Bilderna får tala för sig själva…

–

–

–

–

–

–

–

En del pill återstår. Kylare, kylvätska, bygga panel med instrument för uppstart, dra el till do, startmotorer, bensintank, avgassystem ut genom fönstret samt… tändsystemet!

Tack vare Knut Åges inlägg i Gästboken, kom jag in på detta med tändsystemet… Fick en ide att ta bort 50kV tändspolen från fördelaren och montera en extern ”vanlig” istället. Sålunda tillverkade jag några småprylar som leder strömmen utifrån…

… och in via kabel…

… och mässingprylar.

På Tekniksida /45 Cross Fire, och i Film 30 visar jag ett experiment med detta. Men under allt arbete och grävningar i diverse litteratur börjar jag känna mig osäker på vad jag vill… Tanken var att ha allt klart till denna uppdatering… men jag kan behöva fnula ett tag. Ska jag kanske ändå gå på ett brytarsystem? Det är ju ändå en 30-talsmotor. Ett enkelt och okomplicerat system som man kan felsöka och grundinställa tändningen med en sketen provlampa. Två V8- fördelare med brytare… eller om man får tag på något vettigt med 16 utgångar… eller ska jag bygga en fördelare själv… med delar från något annat… gjuta ett 16-pipigt fördelarlock av epoxi… Kom gärna med idéer, så får vi se vad det kan bli… en annan dag…

2018-01-26 Jag har pillat en del med några gamla Volvo tempmätare, men inte fått det resultat jag velat. Investerar därför i VDO- instrument istället. Kvalité sedan urminnes tider.

Dags att bestämma sig… Ska Herkules ha bra instrument eller bra instrument. Det finns bara ett svar på detta…VDO – En av de älsta instrumenttillverkarna som fortfarande existerar och expanderar. Företaget grundades via några sammanslagningar av en herre vid namn Adolf Schindling redan 1929, men rötterna går egentligen ännu längre tillbaka från bla ett patent som Herr Otto Schulze lämnade in redan 1902. Ett antal ägare har funnits genom åren, men nuvarande ägaren Continental köpte det 2007 för … håll i er…. 11,4 miljarder … EURO. Inte småpotatis det inte.

Den bästa återförsäljaren för dessa instrument tycker jag är Autoexperten. Snabba och säkra leveranser. En stabil butikskedja som borgar för köptrygghet och garanti. Med VDO på instrumentpanelen kan man vara säker på att få ett instrument som inte vibrerar sönder det första det gör. Tex tempmätarna som är garanterade för 1G mellan 25Hz till 2000Hz. VDO har också tillverkat originalinstrument till många bilar genom tiderna. Som tex de övriga Volvo-instrumenten jag kommer att använda.

Men för att slippa tejpa fast instrument och knappar så tarvas det lite bättre grejor. Skönt att kapa lite grövre skrot igen.

Nu börjar det växa fram ett provisoriskt instrumentfäste.

Lite mer grejs från skrothyllan ska bli ett gasreglage.

Och här… detsamma mot pelaren.

Fattas en del grejs.. Mer kommer om detta nästa gång

Har hängt kylaren på plats. Otur att jag inte kom åt en av skruvarna gjorde att jag fick lossa hela stativet från vevhuset (där rök den kvällen). Ytterligare otur (eller klantighet) var att det tillfälliga kylarfästet (den ska ju senare sitta på bilramen) var så klen att kylaren gungar i sidled. Nästa steg blir glykolvatten, men först måste jag byta tempgivarna.

Som säkert alla känner till så har jag pillat en del med Cross Fire på sistone. Detta skulle kunna bli ett problem som måste elimineras.

Någon som kan räkna ut vad detta är…?

En bit vävbakelit, aluminium, en mikrometer, två tändstift och några skruvar…

Samt en träbit 2×3” en 12mm fyrkantstång, två fräsoperationer och lite lackbets.

Det är en överslagsmätare för Cross Fire. Jag kan alltså mäta på hundradelen hur långt gnistan kan hoppa…

… på grund av induktion mellan kablar som ligger tätt i ett spår.

På så sätt kan jag testa olika kablar, men även även att lägga in kablarna i olika skärmningar som sedan jordas i metallskenan bredvid. Men först måste det investeras i lite olika kablar vilket plånboken inte tycker jag skall ägna mig åt riktigt än. Någon som har pengar över, eller… ? Hallå!… Nej, jag tänkte väl det…

Så… Nu har motorn ”blod”… Snart kommer den att få ”svett”… Nu gäller det att bli av med ”fisarna” också… Men mer om detta kanske kommer… en annan dag.

2018-02-10 Dags att få ur avgaserna från montagelokalen. Detta började med en träram klädd med gips samt en plåt där rören svetsas fast.

För att begränsa värmespridningen från rören har jag dubbelmantlat övergången. Alltså instängd luft som isolerar.

Från motorns ljuddämpare går det några knickedicker som sedan leder rör uppåt…

… svänger några gånger till och sedan ut…

… genom det som en gång var ett fönster. Totalt 6 ljuddämpare i systemet och endast Ø51mm rör på slutet. Allt för att få ner ljudnivån så mycket som möjligt.

Några ytterligare pryttlar… En stolpe som håller en rund avluftningsburk för kylvatten, samt en kran (med den transparenta slangen.) Att de hänger i luften på detta sätt är för att de sedermera ska sitta på torpedväggen. Kranen är för en luftledning kopplad till karburatorernas luftkompensator som jag – istället för bimetallgrejen – justerar manuellt inifrån kupén framledes.

Test av VDO-tempmätare… Resultat?… Ja, vad trodde jag… vad trodde du … Perfekt!

Någon som kommer ihåg för länge – länge sedan… Jag bad att ni skulle påminna mig om dynamons jordkabel. Jag kom ihåg, men innan den är kopplad är det bäst med en notering.

Instrumentpanelen för att kunna starta… En plastlåda från Jula och en aluminiumplåt som förstärkning.

Ett par relän och säkringar… åsså, saknas det tre restnoterade tempmätare samt ett relä till tändningen, men…

… det blev helt okey, för att inte säga bra. Varvräknare (Biltema, det blir en stor i bilen) oljetryck, fyra tempmätare, under flippkåpan – tändning, mittenknappen – startmotorer, mittenknappen har även lampa som lyser om oljetrycket är under 1,2 bar, nedre plastknapp – förtrycksoljepump, lampan till höger – laddning.

En enkel grej som blev så krånglig och blev enkel igen… Jag har nu valt att acceptera (tills jag kanske ändrar mig) att det då och då låter lite om inte båda Bendixdreven går i ingrepp exakt. Jo, det felet kan ha uppstått för att huvudaxeln inte var kopplad till vevaxeln när test gjordes. Ljudet kan komma att försvinna vid belastning.

Hur som helst… att leda startmotorkabeln från den ena sidan till den andra är liiite läskigt, så jag tillverkar ett specialrör och stoppar in den i. Fyrkantröret blir en vinkelkonsol som rörfäste. Skyddsröret är delat och med en skarvhylsa, för att lättare kunna sticka in den stela startkabeln.

Här provmonterar jag röret innan målning.

Ena änden kommer ut precis bredvid solenoiden, så därför…

… tillverkade jag en specialkabelsko, som är vinklad bakåt.

Klart för lödning.

Jag älskar silverlod, så djäkla bra – Men dyrt!

Så här blev det efter förtenning.

Efter pressning och sedvanlig krympslang.

Klart i röret. Det blev perfe…. eller inte… ?? En gnagande känsla har infunnit sig… Min intuition började bråka med mig…

Jag var så inställd på att använda en röd kabel till plusledningen, så jag tog det som stod tillbuds – Biltema startkabel.

Men efter att ha provskalat en superproffsig skyddsjordkabel jag hittat i skrotlådan på jobbet, inser jag att det inte känns bra. Kineserna är inte så duktiga på plast.

Så trots att jag har en högkvalitativ plastspiral instoppad i röret, så byter jag ut kinakabeln mot den med bättre isolering. Koncekvensen att mata på en kortslutning från en batteribank på 200Ah blir ofelbart brand och elände. Skit, men så är det… Gör om, gör rätt!

Jaja… röret blev i alla fall bra efter målning.

Så en lång fredagskväll senare har jag gjort en ny kabel i 30-talsstil, som jag känner mig helt trygg med. Inga varninngsflaggor på den de närmaste 60 åren. Yeah!

Det förekommer alltid en massa sidospår och delprojekt. Här har jag några gamla tryckmätare av mässing som jag pillar med. Har ritat en miniavdragare för att förhoppningsvis kunna få lös fastrostade visare, Detta för att kunna byta mätartavlan på något av instrumenten. Det blir i så fall en manometer i motorutrymmet, på torpedväggen, med en slang till motorns tryckledning. Men… kära vänner… det blir en annan dag.

2018-02-16 Dags att hälla i kylarvätska. Jag kör med vanlig monoetylenglykol som jag köper på Swedol för en relativt billig peng. För 20 liter tar de 536 spänn inkl moms. Det gör alltså 26,80 per liter.

Tur att jag lade tidningar under, för visst läckte det. En krånglig klämringkoppling nära en rörböj djävlades så att jag till slut fick klistra ihop den. Men även på några andra ställen droppade det. Det är ju också betydligt fler och krångligare ställen det kan läcka på än en ”vanlig” motor.

LocTite rörtätning löste problemet med den här. Ni som rörmekar känner till problemet med att ha en klämringkoppling för nära en böj. Jag chansade, förlorade i första ronden, men vann på övertid.

I en blogg har jag skrivit att det är aldrig grejornas fel om det inte går som man vill… Jag hade här slangklammor som bottnade. Inte konstigt att det läckte, och inte var det vare sig klämman eller slangens fel. Nejdå, det var den dumme jäveln till mekaniker som missbedömde situationen. Men han lade remsor av klippt gummiduk under, så det slutade droppa.

Den här kranen för kylvattenavtappning är ny. Den första läckte, så det blev en kväll med blästring och mässingpolering innan det satt en ny på plats. (tratten och snöret hör till en annan grej – oljematarröret)

Eftersom den här bilden visats ett flertal gånger och ingen kommenterat felet, så misstänker jag att ni är i häraden lika korkade som mig… Om jag säger att det är ett fatalt misstag gjort, är ni då med på vad jag gjort för fel… Jo, nivån i synglaset kan aldrig stiga högre än det som visas just nu. Avluftningen som går in på sidan av klönsen begränsar det. Resten av nivån som syns är en luftficka. Så djäkla dumt…

… och så gick det en kväll igen. Men nu funkar det i alla fall att den andas genom avluftningsröret…

… och vidare upp i ”mässingbollen” som är den automatiska avluftaren försedd med flottör.

Så nu är systemet fyllt och jag kan konstatera att det går i…. 35 liter, Jösses!

Strömmen påslagen för första gången. YEAH!! Och ”hallelujamoment” Startmotorerna klarar att dra runt en ej inkörd Herkulesmotor med god fart. YEAH – OUIPPII – YEAH!!! Men jag hann göra en tabbe som kostade en bränd kabel. På solenoiderna sitter två flatstift. Utan att tänka och ifrågasätta så antog jag startknappström på den ena och jord på den andra, FEL! Startknappströmmen var naturligtvis rätt, men det andra är den tåt som förbikopplar förkopplingsmotståndet på tändspolen. (som jag skrivit om tidigare på Tekniksidan/Cross Fire) Jord hämtar solenoiden från ett av rotorns kol. Detta för att startmotorn inte ska varva ihjäl sig om den går utan belastning.

Några släckare hänger på väggen i min lilla verkstad. Men nu var det hög tid för en investering igen.

För sketna 399 spänn kan man på Biltema köpa en 6 kg pulversläckare. Pulver är det mest effektiva man kan ha mot brand i en motor, så det kändes viktigt att uppdatera min brandskyddsvägg. Trehundranittionio spänn… för att ha möjlighet att rädda en pojkdröm från lågornas rov… BILLIGT!

Mätare för… Ja, vad var det nu jag tjatat om så mycket?… Differentialtrycksmätare… Jag mäter alltså tryckfallet (motståndet) över mina oljefilter, för att se så det fungerar som de ska. Men det finns mer oljegrejs…

… På en järnbit på den av en massa grejor belamrade arbetsbänken, ligger en liten pryl som ska sitta i änden av oljematarröret. I den sitter några pillimojer. En elementavluftningsventil med vilken man kan kolla när systemet fyllts upp vid fyllning av rörsystemet efter att allt varit tömt. Där sitter oljetrycksgivaren (inte med i bild) samt en böj med en slangnippel. Därifrån ska det gå en slang upp till torpedväggen, där det så småningom skall sitta en mässingmanometer.

Den resan – som kommer att ta sin tid – började med en mässingplattstång, en böj och en slangnippel.

Efter lödning ser det ut så här… Och eftersom jag i uppdateringens stund konstaterar att jag glömt att ta en slutbild, så får ni tro mig på mitt ord att den blev bra. Sen får ni vänta tills manometern också är klar. Men det kan ta tid.

Tändfördelarna har plockats bort allt som oftast. Tänkte jag skulle fälla in en O-ring istället för motorsilikon för att underlätta montaget. Börjar mäta för att finna lämplig ring när jag upptäckte något som kunnat bli ett slarvfel…

Det sitter en O-ring i ett spår på insidan. Hade jag inte upptäckt det, så hade jag delat hållaren i två bitar med det andra spåret. Tack-tack-tack och lov!

Jag jobbar på intensivt med alla smådetaljer innan start.

Det, dels dyker upp nya saker hela tiden, dels så tar det jag hade på listan längre tid än jag trott… Men, nu är det nära. Hur det går, tar vi… en annan dag!

2018-02-23 Nu är allt klart förutom en grej, tändsystemet måste CrossFire-testas. Allt annat är klart, tom tankad.

Grattis Söderström…det är Cross Fire! (Faan också!) Tack Knut Åge. Bara att klippa upp tändkabelhärvan. Innan klipp – märkning.

Det var i samband med märkningen jag kunde konstatera avbrott i tändkabel 11. Det var detta faktum som fick mig att tänka om med att tejpa ihop kablarna. Med aluminiumtejp klarar jag Cross Fire, med ack så djäkligt att klippa upp härvan om det inträffar igen.

”Ack så djäkligt” skrev jag… Jo, det är många sladdar, och de måste sitta på rätt ställe också.

Så med ett gäng kablar på bänken är det bara att köra igång…

Jag spände upp en kabel med två tvingar längs arbetsbänkens kant.

På så sätt gick det ganska skapligt att klara jobbet med en hand för lite… Skulle ha behövt åtminstone tre.

Frågan är vad man ska hitta på när det är så trångt som det är… Måste fnula lite.

Från att jag tänkt mig ett enkelt fäste, så ändrade jag mig och tänkte plåtränna med lock på. Med en täckt ränna slipper jag tygtejpa utanpå aluminiumtejpen. Sen tänkte jag om igen… Det är så trångt, tex vid oljepåfyllningslocket, ni vet… det där av mässing, så nakna sladdar i fästen är nog enklare.

Bockade till den här… I den här versionen är det plattjärnslock.

Testade också att göra ett vävbakelitlock, men det såg bara hemmagjort ut, så det är inget alternativ.

Ett plastlock i blästrad, klarlackad polyacetal blir bättre, men jag tror att ett plattjärnslock blir bäst.

Om man lägger delningsplanet så att locket får en rundning, så kanske det blir bättre… Får fnula mer… och testa.

För det är ont om plats vid oljekylaren och oljepåfyllningslocket.

Även vid tändfördelarna är det trångt.

Allt annat jag gör tar mer plats än härvan jag hade. Så då ställer jag mig frågan. Är det kanske så att jag ska tygtejpa ihop bunten igen efter att jag fixat skärmning med aluminiumtejp…? Det är ju i alla fall mindre jobb att tejpa härvan jämfört med varje enskild kabel. (som att arbetet skulle vara en faktor att räkna med… haha) Nej, det kanske blir bäst med en tejpad härva i alla fall…?…

Ja, så får det bli tills jag lärt mig mer vad som är viktigt när det gäller Cross Fire, överslag och annat.

Så jag har två lager Biltema flätad kabelstrumpa, dito aluminiumtejp samt en spirallindad eltråd runt tejpen.

Anledningen till eltråden är att om jag böjer på den färdiga tändkabeln, så bryter jag av den inlindade aluminiumtejpen.

Så här kan man se mig bygga upp en ny härva men med jordad skärm kring varje enskild ledare. Med all sannolikhet är inte sista ordet sagt om detta… Jag har fått en bok av bäste knut Åge som jag inte fördjupat mig i ännu, så mer kommer säkert. Men det är 19 meter dyra tändkablar i systemet, och om jag lyssnar på min vän Serka så tycker han att jag måste prova det jag har först, så… så får det bli. Ska dock Cross Fire-testa härvan och lite annat innan jag sparkar igång Herkules. Så mer om detta… en annan dag.

PS Kabelbrottet jag hade i 11;ans kabel bar en av skruvarna i den hemgjorda tändhatten. Den var inskruvad för långt så den skar av spiralledaren. DS

2017-03-17 Vid uppstarten använde jag endast en oljetryckspump. Det finns plats för två, och jag konstaterade under konstruktionsförloppet att det var närmast omöjligt att räkna på oljeförbrukningen. Eftersom det är så många lager, så slår en hundradel större vevpartispel stort på konsumtionen. Eftersom det fungerade bra vid uppstarten med en pump, tar jag nu ner deplacementet på mina båda pumpar genom…

… att helt enkelt ta ner pumphuset till halva höjden. Detta drar med sig en eller annan nackdel, men tanken är att vinsten skall bli större. Jag tappar tex möjligheten att använda O-ring för godset räcker helt enkelt inte till. Men risken för kavitation minskar på grund av att det blir två sugledningar som delar på volymen. I bild ses de två rotordelarna, varav den ena nersvarvad 14,2mm.

Här ser vi hur mycket olja som gjutjärnet svettades när jag svarvade. Det rök som tusan, så jag fick ha mask. Och detaljerna…

… var tvättade i avfettning innan svarvningen. Otroligt!

Jag hade tänkt sätta upp pumphuset i denna pitutt som sticker ut här, men den är så klen att det inte går. Att den är rysligt klen fick jag lära mig den hårda vägen när jag nästan hade sönder pumphuset. När jag inte fick lös huset så gjorde jag som ”alla” brukar göra… bankar in en spetsig skruvmejsel under kanten. Eftersom pitutten satt med bra passning, så blev bara resultatet att jag böjde den. Har riktat och hoppas den fortsättningsvis håller… ”Uggh” *svälj*

Sålunda blev det till att tillverka en fixtur för detta ändamål. En upphittad järnbit i en skrotlåda kom väl till pass. Här gör jag återigen produktupplysning för Biltemas multikapskiva. Köp och använd bara den, så kan ni kapa vad tusan ni vill, även aluminium. Alltså ”svartstål”, rostfritt, sten och så aluminium. Fantastiskt… och jag är supernöjd!

De kapade urtagen är som ni ser för spännjärn. Hålet som borras är för pittuttpillidutten.

Så här blev fixturen som klar.

För att spara frästid kapar jag är av en bit på måfå.

Och här planar jag själva pumphuset. Hus och rotorgrej ligger nu hos bästa MYKÅ i Karlstad för slipning, så återmontaget får vänta.

Det är synnerligen intressant att se vilken nytta mina filtermagneter ”FilterMag” har gjort under de 2,5 timmar som första körningen varade. Därför har jag ägnat ett par kvällar till att tillverka ett skärverktyg.

Några profilrörsbitar, lite plattjärn, två små transportbanerullar, reservskärtrissa från Biltemas rörskärare, ett svarvat kuggremhjul, en bit gängstång, två plastproppar, en fjäder och lite brickor, skruv och mutter. Tadaaa!

Om jag minns rätt så har jag 14 magnetproppar monterade på de mest skilda ställen. Att de gör nytta är ingen tvekan. Jag har med en vän haft en diskussion om det spelar roll om det är lite järn som far runt har någon betydelse eller ej. Det stora problemet är på ytor som inte har fullfilmssmörjning. Tex vevaxeltätningen tar stor skada, kolvar/cylindrar i vändlägen likaså. Så för mig är det ingen tvekan. Jag använder FilterMag på alla oljefilter samt magnetproppar. En film om filtermagneterna kan man se här: (ni får kopiera/klistra – jag kan inte länka) – https://www.youtube.com/watch?v=HPg9qed6ZRI – Att dessutom bilfabrikanterna rekommenderar långa bytesintervaller ligger ju i deras eget intresse. De vill ju sälja nya bilar. Men läs på Tekniksidan… dagboksinlägget från Solna Bilteknik under flik 16. Tankeväckande!

Jag håller nu på att pilla båd här och där. Tex efterdragning av cylinderlock, vilket innebär att all olja och vatten är tömt. Men jag har mycket på tapeten… Tex så ska jag bygga bort den största risken för Cross Fire. Troligen flyttar jag då fördelarna som jag nämnt tidigare.

Ljuddämpning av sidoluckor för att få bort en del ljud, …

… reparation av startmotorerna, samt… och nu kommer det största jobbet… komplett ombyggnad av kedjesträckarna. Detta innebär att oljetanken måste demonteras, och det är en del jobb. Och mitt i detta kommer vårbruket (trädgårdsarbete) Så Herkules kommer nu att stå still länge. Så uppdatering kommer kanske… om ni sköter er och jag har lust… en annan dag.

2018-04-07 När jag demonterat vipparmsbryggorna för efterdragning av topplocken så testade jag en grej. Den blanka axeln har en superdjävlamagnet i änden. Med den kan jag lyfta eller rotera lyftaren och på så sätt få koll om den går trögt eller ej. Med kopparröret skapar jag ett mothåll så jag inte drar ur lyftaren ur sitt hål.

Kan inte finna något fel i mina startmotorer. Det sprutade ju gnistor kring glidlagret i änden… Den enda orsaken jag kan komma på är att jag limmat de långa dragstängerna med Loctite utan att samtidigt dra dem i spänn. Limmet har då flutit ut och fyllt upp kring skruvens gängflanker så det inte blivit full kontakt med jord.

Tillsammans med sprayande lite här och där med Biltemas klarlack, kan ha gjort att min jordning inte var tillräckligt bra. Återstår att se.

Superdum konstruktion jag gjort här… För att få lös motorns högra tryckoljepump var ett kylvattenrör tvunget att lossas. Alltså, tömma hela systemet. Nu skulle jag ju ändå göra det eftersom oljetanken ska bort pga kedjesträckarna. Men för framtiden ha jag fixat en delbar skarv.

Bergs Mekaniska i Molkom har skurit de här bitarna i 30mm plåt. Efter att skärfilen mejlats kom jag på en smärre justering vilket medförde att biten skall se ut som ett L istället för ett T.

Så fram med kapskivan… Jag har vid ett flertal gånger sagt att jag är supernöjd med Biltemas Multikapskiva. Så kolla här…

När jag började kapa hade min något slitna skiva diameter 210mm. När jag kapat klart var den Ø160mm. (det ser inte ut som 160 på bilden, men det är parallaxfel) Det slet alltså skivan 25mm när jag kapat 30 x 240mm (8st 30 x 30mm)

Stora ändplanfräsen fick sedan jobba för att snygga till bitarna.

Jag har sagt det så många gånger, men tänkt det oftare… Att det går att plocka fram vackra saker ur relativt fult material. En knotig stock blir en möbel, en rostig järnbit blir en kedjesträckare.

En av kladdskisserna som styr mig på förhoppningsvis rätt riktning…

… som är åt det här hållet.

För att komma närmare målet har jag fått borra en massa Ø22,7mm hål. Total borrlängd 640mm, så då kan ni ju tänka er att jag haft att göra under påsken. (60mm+20mm x 8bitar) Om jag haft borrpinol på fräsen så hade det varit en baggis… Nej, jag fick handveva knäet, alltså fräsbordet.

En ny investering från OTD-tools… en brotsch Ø23H7.

Och så fixar jag hålen som skall härbergera lagerbussningar. Nu väntar jag på grejor… Axelmaterial, Antiphonplåtar, O-ringar, att pumparna skall slipas mm. Men, det vackra vädret tarvar också en del utomhusaktiviteter… röja inglasade altan mm. Så vi ses… en annan dag.

2018-04-15 Förbannat! Som ni ser och förstår så har jag i flera veckor svarvat och fräst på mina nykonstruerade kedjesträckare. Från början ritades vevhuset i datorn, men när sen verkligheten kom, så utnyttjade jag konstruktörens konstnärliga frihet och frångick en del av det jag tidigare ritat. Att jag sedan över åren glömt att dessa förändringar skett från den karta som är verkligheten, och eftersom sträckarna ritats i datorn skapades sedermera ett problem… Konsensus är alltså att kedjesträckarna inte går att montera och jag är tillbaka på ruta ett. Surt… men som jag brukar säga… på’t igen! Jo, jag har redan en ny konstruktion i skallen och införskaffat material på bänken. Skam den som ger sig! Så hur det går… får vi se… en annan dag…